I dagarna har en hätsk men samtidigt välkommen debatt uppkommit ur Riksdagserkännandet av Seyfo (Seyfo är den assyriska benämningen på folkmordet på de kristna som skedde från 1915 i det Osmanska riket) som ett folkmord.Det argumentet som de borgerliga fortfarande påtalar för att inte erkänna Seyfo är att forskarna är oeniga i Seyfofrågan och att det krävs mer forskning. Detta argument har de borgerliga använt väl. Om en enda forskare av hela världens forskarkår är oenig i en fråga är per definition världens forskarkår oenig. Därför kan man alltid använda detta argument utan att ha fel. De turkiska forskarna säger självfallet att folkmordet inte förelåg medan så gott som resten av världen säger motsatsen. I Sverige är dock forskarna i frågan eniga - de systematiska massmorden på den kristna befolkningen från 1915 i det Osmanska riket är att betrakta som folkmord. Men vilka forskare ska vi vila vår tillit på? De turkiska eller de internationella?
Därför kan vi assyrier aldrig acceptera Turkiets utpressning mot Sverige
För att besvara föregående fråga kan vi ponera följande. Om vi antar att Förintelsen på judar inte förelåg enligt iranska forskare medan resten av världens forkare säger motsatsen, bör Förintelsen då betraktas som ett folkmord? Forskarkåren blir ju oenig. Och om vi nu ändå betraktar Förintelsen som ett folkmord på dessa grunder, varför kan inte Seyfo erkännas på samma grunder? Det finns en motvilja att betrakta Seyfo som ett folkmord. Och eftersom denna motvilja är politisk – inte akademisk – krävs det således ett politiskt beslut för att betrakta Seyfo som ett folkmord, därav Riksdagens ställningstagande.
Carl Bildt skrev i sin artikel från 2010-03-11 här på Newsmill att han vill att det snarare ska vara mer dialog mellan fria forskare än votering om detta i Riksdagen. Men om det nu är straffbelagt att ens föreslå att Seyfo var ett folkmord, hur ska en turkisk student i Turkiet kunna utforma en hypotes i sin doktorsavhandling om huruvida Seyfo var ett folkmord eller inte, om studenten riskerar fängelse för den hypotesen? Hur tänkte du där? Och en annan sak. Varför litar du inte på den svenska forskarkåren? Är våra forskare så himla efterblivna jämfört med de turkiska?
Och de här avtalen om en armenisk-turkisk försoningsprocess som Carl Bildt också talar om har strandats och har inte heller ratificerats. Detta var ännu ett svepskäl av Bildt.
Varför kritiserar inte Bildt Turkiets agerande? Turkiet vill straffa Sverige på grund av vad vår Riksdag har beslutat. Carl Bildt är oroad och bekymrad över Riksdagens folkmordsbeslut, men Turkiets utpressningstaktik är det tydligen inget fel på… Jag vill inte anklaga någon för korruption, men Carl Bildt gör det svårt för mig att låta bli.
Nåväl. Det enligt mitt tycke viktigaste argumentet mot Seyfoerkännandet som också är det mest realpolitiskt relevanta sådana är att Turkiet kommer att påföra diplomatiska åtgärder och handelssanktioner mot Sverige vid ett eventuellt erkännande.
Detta är Turkiets triumfkort. Om ett parlament någonstans i världen har stått i begrepp att erkänna Seyfo som ett folkmord har Turkiet hotat med handelsrestriktioner eller dylikt. Det är utpressning per definition. Vi har sett det mot Frankrike, USA och nu senast mot Sverige. Problemet är dock inte om huruvida Turkiet bluffar med sina hot eller inte – för det gör dem. Handel är nämligen en ömsesidigt bilateral historia och Turkiet har absolut inte monopol i att handla med Sverige. Det finns fler träd i skogen. Nej, problemet är att de folkgrupper som förespråkar ett erkännande av Seyfo som ett folkmord inte utgör ett tillräckligt starkt intresse att beakta för olika stater jämfört med den turkiska statsapparaten med sin ekonomi och sitt strategiska område i mellanöstern och just därför väljer dessa stater att förbise den svaga folkgruppen. Sverige är inget undantag. Och sådan är den sorgliga sanningen. Men den elfte mars vann trots detta sanningen över revisionismen.
De omedelbara effekterna av erkännandet var att Turkiets Sverigeambassadör kallades hem samt att Erdogan ställde in sitt Sverigemöte. Vidare har det borta i Turkiet hållits demonstration mot Sveriges erkännande och Sveriges Turkietambassadör har kallats upp för att förklara sig. Hur ska detta tolkas? Jo, det mesta handlar mer om att blidka hemmaopinionen i Turkiet än att fylla en funktion. I Turkiet sitter nämligen en massa före detta och aktiva generaler fängslade (http://www.dn.se/nyheter/varlden/generaler-gripna-i-turkiet-1.1049985) i en stor och känslig process som handlar om att dessa står anklagade för att ha planerat statskupp. Därför är det väldigt lägligt för regeringen i Turkiet att Sverige erkänner folkmordet. All fokus kan nämligen riktas bort från denna process och mot Sverige. Och att Erdogan kallar hem sin ambassadör gör han för att något annat inte finns på kartan för hemmapubliken.
Vidare har Reinfeldt legat lågt. Reinfeldt spelades in på band 2006 då han sade till den assyriska tidskriften Hujådå (www.hujada.com) (Källa: http://www.aip.nu/files/intervju_reinfeldt_2006_ja_till_erkannande_av_folkmord.mp3) att moderaterna är för ett erkännande av folkmordet. I dagarna sade samma Reinfeldt att de inte vill erkänna folkmordet. Hyckel i allra högsta grad. Och det ger upphov till frågan: Vem styr regeringen – Bildt eller Reinfeldt?
Vidare gick Gürcan Özaksel ut med en artikel på newmill 2010-03-13 och talade om att han tillsammans med 100 000 turklingvister inte skulle rösta på socialdemokraterna samt att Özaksel skulle avsäga sig sina uppdrag. Men då är ju frågan varför polleten föll ned den 11 mars. Socialdemokraternas kongressbeslut om att erkänna Seyfo som ett folkmord hölls ju i höstas. Varför avgick inte Özaksel då?
Och till alla stjärnor som i sina insändare söker dirigera vad Riksdagen ska besluta om vill jag erinra dessa om att Riksdagen är den suveräna folkrepresentationen i Sverige. Riksdagen är den yttersta maktfaktorn vilken regeringen är ansvarig inför. Riksdagen reglerar sig själv och inte via särskrivna insändare till Newsmill.
Om det sticker i folks ögon att Riksdagen erkänner Seyfo som ett folkmord på den grunden att detta inte är en svensk angelägenhet bör vi komma ihåg att Sverige har soldater i Afghanistan och vi jagar pirater utanför Somalia. Ett folkmordserkännande är ett väldigt litet och betydligt billigare ingrepp i jämförelse med Sveriges övriga internationella äventyr. Och kritiken mot detta erkännande har enbart tagit stora proportioner eftersom Turkiet hotar Sverige med handelsmässiga och utrikespolitiska straff samtidigt som turkar i Sverige hotar med inrikespolitiska sanktioner mot vissa partier. Inget annat.
Slutligen måste vi påminna oss varför vi har kommit till denna punkt. Vi assyrier arbetar inte för erkännandet av Seyfo för att göra illa någons känslor eller beröva någon sin historieuppfattning. Vi gör detta för att vi vill ha försoning. Försoning omöjliggörs nämligen om vi inte får ett erkännande av den turkiska staten. Dock ska det betonas att dagens Turkiet och dagens turkar absolut inte kan lastas med Seyfo. Men även om den turkiska staten inte är förövare har den en naturlig koppling till det Osmanska riket vilket Turkiet är medvetet om varför det är straffbelagt att påstå att Seyfo var ett folkmord.
Därför är den svenska folkrepresentationens erkännande ett steg på vägen för ett internationellt politiskt konsensus om att folkmordet verkligen förelåg och att Turkiet därmed pressas moraliskt till att erkänna folkmordet. I nuläget är det som sagt straffbart i Turkiet att ens föreslå att Seyfo var ett folkmord.
Jag är assyrier som är född i Sverige och har således mitt fosterland här. Min tacksamhet mot Sverige utmynnar i min lojalitet till Sverige. Men etniskt kan jag inte frångå att jag är assyrier och jag vägrar att se på när mitt folk styrs av turkiska intressen i diasporan. Därför kommer jag och likasinnade aldrig att låta Seyfofrågan dö ut på grund av turkarnas tabubeläggning av frågan. Att förneka Seyfo som ett folkmord är att förtrycka alla ättlingar till de mördade. När Turkiet helhjärtat vill försonas är vi med.
Michel Ankido Hanna
Inlagd Allmänna
