Den 11 mars är numera ett alldeles speciellt datum för assyrierna världen över. Det historiska beslutet i Sveriges riksdag om att erkänna folkmordet på bl.a. assyrierna i Turkiet 1915 har uppmärksammats långt utanför Sveriges gränser.
Kampen för ett internationellt erkännande av folkmordet fortsätter
Beslutet har stor moralisk betydelse samtidigt som det visar att utrikespolitik kan grunda sig på andra premisser än handel och egenintressen. Efterspelet till detta beslut har emellertid varit allt annat än värdigt, detta när statsminister Reinfeldt och utrikesminister Bildt öppet deklarerade att den nuvarande regeringen inte avser att acceptera riksdagens beslut. Istället för att acceptera beslut fattade i den svenska riksdagen har all energi och kraft ägnats åt att blidka kollegorna i Turkiet. Denna hållning är inte enbart omoralisk, utan visar också på en arrogans mot svensk demokrati som i sig är anmärkningsvärd.
En redan utsatt minoritet i mellanöstern har i och med beslutet i den svenska riksdagen nu hamnat i fokus. Frågan om folkmordet handlar emellertid inte enbart om historiska förhållanden, utan utgör orsaken till varför assyrierna numera utgör en minoritet i sitt hemland Mesopotamien.
Majoriteten assyrier lever fortfarande i Irak. Sedan kriget 2003 har antalet assyrier i landet stadigt minskat, detta inte minst beroende på det våld som riktats mot de kristna grupperna. Detta har i kombination med den allmänna säkerhetssituationen i landet bidragit till att hundratusentals assyrier tvingats fly landet. Ett stort antal finns i olika flyktingläger i mellanöstern med en dröm att om att få en fristad i andra delar av världen. Med hänsyn till omständigheterna i Irak och den särskilda utsatthet som många assyrier genomlever bör EU ta ett särskilt ansvar för denna grupp flyktingar. Dagens asylpolitik slår blint mot inte minst barnfamiljer och bör således omprövas av bl.a. den svenska riksdagen.
En mer långsiktig lösning för assyrierna i Irak har sin utgångspunkt i rätten till en egen autonomi inom den irakiska statsbildningen. Dessa krav på självständighet har en lång historia, men har nu tagit ny fart mot bakgrund av gruppens situation i Ninive-regionen. För att denna process skall realiseras är förhoppningarna att det internationella samfundet sluter upp bakom denna idé. Här skulle den svenska regeringen tillsammans med övriga EU-länder spela en betydligt mer aktiv roll. Ett sådant engagemang skulle också visa att EU definitivt är en viktig internationell aktör, i demokratins och de mänskliga rättigheternas tjänst.
- EU och FN – erkänn folkmordet på assyrierna i Turkiet 1915
- Självständighet för assyrierna i Irak
- Asyl för flyktingar från Irak
Inlagd Allmänna
