Uttalande med anledning av årsdagen av folkmordet Sayfo

Detta öppna sår kommer inte att läka eller leda till historisk rättvisa utan ett tydligt erkännande från den turkiska staten, som den juridiska och politiska arvtagaren till det osmanska riket, av dess ansvar för de massakrer som begicks med avsikt och planering. Syftet var att rycka upp vårt folk från dess historiska rötter i Hakkari, Turabdin, Diyarbakir, Malatya, Urfa och andra områden som då stod under osmanskt styre, samt att utplåna dess nationella och religiösa existens. Det rörde sig om ett utrotningskrig som fördes av den osmanska militärmakten mot sina egna medborgare – assyrier/syrianer, armenier och pontiska greker.

Folkmordet Sayfo, som krävde mer än en halv miljon assyrisk-syrianska liv, utgör ett av de mest brutala folkmorden i början av 1900-talet. Det var inte en övergående händelse, utan en existentiell jordbävning vars efterskalv fortfarande påverkar vårt folk i dag. Landet tömdes på sina invånare, och ett folk djupt rotat i sin geografi och historia reducerades till en liten minoritet, vars antal minskade katastrofalt till följd av denna utrotning.

Att minnas denna smärtsamma händelse är också ett varningsrop till omvärlden om att förhindra att liknande brott upprepas. Det som drabbade assyrier/syrianer är inte enbart en tragedi för dem, utan ett brott mot hela mänskligheten och en skamfläck på det internationella samfundets samvete – som har misslyckats, och fortsatt misslyckas, med att förhindra att sådana katastrofer upprepas.

Det är smärtsamt att konstatera att tidsavståndet mellan 1915, då Sayfo begicks av den osmanska armén och vissa kurdiska stammar, och 2015, då områdena Nineveslätten och Khaburslätten invaderades av IS, endast utgör ett århundrade präglat av återkommande attacker och massakrer riktade mot samma folkgrupp i olika former. Denna blodiga utveckling rymmer flera smärtsamma milstolpar, däribland Simele-massakern 1933, som krävde omkring fem tusen civila liv, samt Anfal-kampanjerna och de övergrepp som följde, särskilt i byn Suraya. Därtill kommer terrorattacker mot kyrkor i Syrien och Irak, däribland attacken mot Vår Frus frälsningskyrka, samt bombdåd riktade mot assyrisk-syrianska områden i staden Qamishli efter 2015.

Denna sammanhängande serie av brott, trots skiftande förövare och benämningar, visar tydligt på en systematisk förföljelse av en specifik folkgrupp. Flera aktörer har riktat sig mot denna grupp, trots dess fredliga natur, dess avståndstagande från konflikter och allianser, dess starka förankring i sitt land och sin identitet samt dess betydande civilisatoriska bidrag till de samhällen där den levt och fortfarande lever sedan tusentals år.

Vid denna årsdag förnyar Assyriska Demokratiska Organisationen sitt fasta och tydliga ställningstagande: erkännandet av det juridiska, moraliska och etiska ansvaret för detta folkmord mot assyrier/syrianer är inte ett tillfälligt politiskt krav, utan en oförytterlig rätt som inte preskriberas. Det är en principfast hållning som förenar politiskt engagemang med humanitär plikt och ett moraliskt löfte som vi, Sayfos offerbarn och barnbarn, ger till våra förfäder som föll som martyrer i försvar av vår existens.

Vårt minne av Sayfo sammanfaller med årsdagen av bortförandet av ärkebiskoparna Yohanna Ibrahim och Boulos Yazigi för tretton år sedan – en påminnelse om de fortsatta uppoffringar som Mellanösterns kristna gör för att bevara sin närvaro i sina hemländer. Deras frånvaro har lämnat ett djupt sår i kristnas och syriers hjärtan, som fortfarande väntar på deras återkomst eller klarhet kring deras öde.

Avslutningsvis är den 24 april en sorgens dag i den syriansk-assyriska nationella kalendern, men också en dag av förnyad vilja. Det är en öppen uppmaning till martyrernas efterkommande att fortsätta kampen, vägra hopplöshet och höja sina röster i alla forum. De internationella erkännanden som hittills har uppnåtts, tack vare insatser från assyrisk-syrianska organisationer i diasporan, visar att denna väg fortsätter och att det politiska och juridiska trycket kommer att bestå tills rättvisa uppnås.

Rättvisa innebär ett tydligt erkännande av ansvaret för detta brott samt de juridiska konsekvenser som följer för förövarna och tillfaller offren. Endast ett sådant erkännande kan avsluta detta öppna sår, ge offren den vila de förtjänar och ge deras efterkommande trygghet i att historien inte kommer att upprepa sig – varken för vårt folk eller för någon annan grupp i denna region.

Assyriska Demokratiska Organisationen

Verkställande utskottet

Syrien, 23 april 2026