Turkisk domstol bekräftar assyrisk gräns

Den turkiska staten har under många år haft svårt med trovärdigheten vad gäller behandlingen av landets assyriska minoritet. Framför allt har assyrierna haft problem med lagfarter i byar runt om i Turabdin. För utomstående kan det hela framstå som en fråga av juridisk karaktär. Kanske därför som många västerländska opinionsbildare har betraktat frågan om Mor Gabriel som aningen upphaussat och därmed inte särskilt intressant. Men i ett tidigt skede var det många assyrier som insåg att gränsdragningsfrågan mellan det urgamla klostret och de kurdiska klanerna i närliggande byarna var betydligt allvarligare än så. Därav att assyrierna under en kort intensiv period lyckades mobilisera stöd i den assyriska diasporan.

Den oro som många assyrier kände var därför befogad och i allra högsta grad relevant. Turabdin- assyrierna har utan tvekan under hela perioden levt under stark press. Kanske är det svårt för många att föreställa sig hur ansträngande detta måste ha varit för en religiös institution som S:t Gabriel klostret ju är.

De ständigt förhalade domstolsförhandlingarna kunde inte bryta ner detta engagemang. Ty även här fanns vetskap om att detta var ett led i en för regionen vanlig strategi, nämligen att genom ständiga fördröjningar trötta ut de som envist följde ärendet. Rättsprocessen höll sakteligen på att utvecklas till en fars.

Även om domslutet som kom den 22 maj var logiskt, var den likväl lite oväntat. Det logiska var att St: Gabriel klostret hade dokument som verifierade lagfarterna. Att domslutet trots det kan sägas vara lite oväntat, handlar om att domstolen mycket säkert stod emot mycket starka krafter, en blandning av feodalism och ett system som också kännetecknas av stark klientelism. Juridiken brukar i detta sammanhang inte vara särdeles avgörande, det handlar snarare om kontakter och relationer mellan olika grupper, helt enkelt om vilka intressen som ligger bakom frågan.

Det var uppenbart att de grupper som strävade efter att slita åt sig av assyrisk egendom faktiskt utan som helst grund nästan lyckades. Att det överhuvudtaget blev ett juridiskt ärende är i sig en indikation på att dessa grupper har ett starkt inflytande och därmed inte drar sig för att utnyttja sina positioner för att komma över egendom och mark som tillhör andra.

Även om nu rätten fastställt gränserna mellan klostret och kringliggande byar går processen nu vidare i en annan fas. De två kommande rättegångarna, 17 respektive 24 juni, är lika viktiga och står nu mellan staten och klostret. I enlighet med domslutet den 22 maj borde utgången vara given. Men juridik handlar inte om logik. I Turkiet är det snarast politik. Om utgången av de första domstolsförhandlingarna var något oväntad, så kan det inte uteslutas att nästkommande domar blir lika överraskande. Inte på något sätt givet att det skulle vara till klostrets fördel. Kampen för S:t Gabriels egendomar måste därför leva vidare. En seger i de kommande förhandlingarna kan vara prejudicerande för hur den turkiska staten betraktar frågan om assyriska markegendomar i Turabdin. I skuggan av Berzan Botis gärning bör assyrierna känna tillförsikt om rätten till sina historiska marker.

Inlagd Allmänna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Nyheter