Mellanöstern efter diktaturernas fall

541026_10150703921212020_587722019_9153969_184071055_n
De demokratiska revolutionerna som påbörjades i norra Afrika och i Mellanöstern har i stora avseendet avstannat. Utgången av de folkliga resningarna har emellertid inneburit en ökad politisk pluralism och resulterat i nyvunna individuella och kollektiva friheter. De tidigare regimernas i huvudsak politiska repression har upphört samtidigt som det är påtagligt att oron för interna konflikter ökat i vissa avseenden.

Demokratins institutioner och sociala, politiska och ekonomiska rättigheter måste ovillkorligen försvaras och framhållas. Därför är det avgörande att det internationella samfundets engagemang fortsätter också när nya regimer parlamentariska församlingar valt. Avgörande är att de mänskliga rättigheterna inte får begränsas av allehanda handelsavtal mellan den utvecklade delen av världen och de nya eliterna. Likaså måste demokratins räckvidd även inbegripa minoriteter och grupper som i egenskap av sina numerär inte förmår att ta sig in i de parlamentariska församlingarna stödjas.

Det är en oroande att många människor i samband med dessa omvälvningar tvingats betala ett högt pris. I Egypten och Irak är läget direkt akut för de kristna grupperna. I Irak har antalet assyrier de senaste åren halverats. Många befarar att Mellanöstern helt håller på att tömmas på sin kristna befolkning.

Assyriernas rätt till självbestämmande får inte begränsas av de uppgörelser som sker mellan stora majoritetsgrupper i Bagdad. I enlighet med internationell rätt bör således gruppens rättigheter som landets ursprungsbefolkning respekteras. Trots att det snart har gått tio år sedan Saddam-regimen förpassades till historien är skräcken för övergrepp och förföljelser lika stor. Tilltron till och möjlighet till skydd är avgörande för demokratins legitimitet.

Erfarenheterna från Irak har onekligen förstärkt denna uppfattning. De krav som nu sprids på fortsatta demokratiska reformer måste fortsättningsvis stödjas av det demokratiska världssamfundet. Det är ett högst rimligt krav att transformeringen av enpartistater och diktaturer sker genom ett aktivt stöd till demokratiska krafter i de olika länderna. Polariseringen kring omvärldens eventuella ingripande och engagemang i Syrien har på ett tydligt sätt blottat den problematik som uppstår när stormakter agerar i egenintresset.

Den pågående demokratiseringsprocessen behöver således sina goda exempel. Därför är det hög tid att FN och säkerhetsrådet nu samlar sig för att enas kring en agenda för fred och demokrati mellanöstern. I denna process kan Sverige och övriga EU-länder föregå med exempel genom att ta initiativ till dialog och aktivt stöd för den demokratiska oppositionen. I en sådan plattform bör assyriernas och övriga minoriteters rättigheter framhållas.

Med anledning av ovanstående kräver vi:

– Autonomi för assyrierna i Irak!

– Demokrati och fred för alla folken!

– Solidaritet med den demokratiska rörelsen i Syrien!

Inlagd Allmänna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Nyheter