Assyriska Demokratiska Organisationen (ADO) bildades den 15 juli 1957 med målsättningen att bevara det assyriska folkets etniska fortbestånd och förverkliga dess legitima nationella förväntningar (politiska, kulturella och administrativa) i dess historiska fosterland.

Vid detta 50 års jubileumstillfälle, vill ADO betona dess öppenhet för alla krafter och patriotiska partier och vill fortsätta samarbetet med dessa för att stödja det assyriska folkets närvaro i hemlandet. ADO vill också i fortsättningen vara ett förenande organ för alla delar av vårt folk oavsett benämning eller kyrkotillhörighet och dörrarna kommer alltid att vara öppna för vem som helst att arbeta med oss för att axla det patriotiska och nationella ansvaret.

Historisk återblick

Assyrier, liksom alla folk som har koloniserats av det Ottomanska riket, påverkades av nationalistiska idéer såväl som renässansens och upplysningens värderingar från Europa under 1800-talets mitt. Utvecklingen av den nationella känslan bland vårt folk var i början baserat på en kulturell och språklig medvetenhet. Detta förstärkte känslan för enighet och gemensam tillhörighet på basis av gemensamt kulturellt arv. Detta representerat av det assyriska språket, som förenar alla våra samfund. Dessutom en gemensam känsla förstärkt av de orättvisor och förtryck som vårt folk har lidit av under ungturkarnas ”Ittihad ve Terakki” regering under första världskriget. Förutom detta finns en gemensam historia, både före och efter kristendomen, som gav ett kulturellt och civiliserat system som berikade mänskligheten. Det gemensamma historiska arvet alltid har varit en källa av stolthet och värdighet för vårt folk som alltid har uttryckt vilja och förväntningar för frihet och frigörelse från oket av det Ottomanska riket, liksom alla andra folk i regionen.

Alla dessa framsteg föranledde vårt folk att etablera sociala och kulturella föreningar som gav ut tidningar och tidskrifter vilka strävade efter reformer och renässans. Dessa var etablerade i städer som t ex Omid (nuvarande Diyarbakir), Kharput och Urmia i händerna på pionjärer av kulturellt upplysta personer som Ashour Yusef (+1915), Touma Audo (+1917), Fridoun Atouraya (+1918), Naum Faik (+1930), Youkhana Moshe, Farid Nozha (+1970), Yousef Malik (+1959), Youel Warda, Yousef Darna (+1958), Sanharib Bali (+1971), och andra. Vidare gav den kamp och offervilja som martyren patriarken Mar Shamoun Beniamen (+1918), ledaren Agha Butros (+1932), biskopen Afram Barsom (senare patriark +1957), Mar Ishaia (+1975) och andra en stark drivkraft för den nationella rörelsen. Den nationalistiska andan och uppväckelsen av vårt folks nationalistiska medvetande avbröts så småningom av folkmordet som turkiska myndigheter begick mot vårt folk där en halv miljon föll som martyrer och hundra tusentals människor deporterades. Folkmordet ledde till en kraftig förändring av den demografiska kartan för hela regionen.

Men denna tragedi som drabbade vårt folk skulle kompletteras med en annan fruktansvärd massaker i augusti 1933 i den assyriska byn Simele, genomförd av den dåvarande irakiska regeringen. Detta markerade början på en övergång till en chauvinistisk ideologi som det irakiska folket inklusive assyrierna också fick betala ett högt pris för.

Under den period som kampen enligt ovan fördes, bildades inga politiska partier. Men händelserna skulle få en stark påverkan senare när partier bildades både i hemlandet och utomlands. Dessa fick drivkraft genom olika föreningar och institutioner som huvudsakligen bildades i diasporan. Faktum är att hemlandet har gett ett eko av allt detta i staden Qamishli (nordöstra Syrien) som betraktade sig själv som en utvidgning och fortsättning av de städer där det har pågått nationalistisk upplysning bland vårt folk.

Den relativa stabiliteten som rådde i Qamishli mellan första världskrigets slut och till 1950-talets början gjorde att vårt folk glömde de smärtor och tragedier som hade drabbat dem under decennierna före. Som ett resultat av detta kunde man omkring mitten av 1900-talet nå en utvecklingsfas inom alla sfärer av politiska, kulturella, sociala och ekonomiska situationer som förbättrade stabiliteten, förstärkte banden att tillhöra området samt ökade utbytet mellan dess trossamfund å ena sidan och med andra folkgrupper å andra sidan.

Staden Qamishli har sedan vittnat om kulturell rikedom och mångfaldig aktivitet. Institutioner och föreningar, sociala och idrottsklubbar bildades som t ex Rafidain klubben (Sällskapet med förkärlek till kyrkan och språket), scouter och teatergrupper. Alla dessa spelade en aktiv social och kulturell roll. Våra skolor som t ex al-Nahda secondary, Fares al-Khouri skolan och andra blomstrade. De gav möjlighet för utbildning och spridning av nationell ideologi genom nationalistiska sånger skrivna av pionjärerna som t ex Fridoun Atouraya, Naom Faik, Biskop Youhanon Dolabani (+1969), Hanna Salman (+1981) och Youhanon Qashisho (+2001). Dessa sånger sjöngs i skolorna varje morgon. Lärare och ledare för andra institutioner som Malfono Shukri Charmoukli (+1974), Hanna Salman, Abdelmasih Qarabash (+1983), Isa Tabakh (+1991), Hanna Abdelke, Hanna Moreh (+2002), Yousef Shamoun, Borhan Eliya och andra sådde nationella frön och var goda förebilder för många studenter. Vi kan inte heller glömma den roll som tidskriften Asiria utgiven av journalisten Farid Nouzha i Argentina spelade vad gäller medvetenhet bland våra ungdomar. Slutligen bidrog den gynnsamma atmosfären och friheten som var utbredd i Syrien fram till 1950-talet till den växande politiska medvetenheten bland den yngre generationen.

Alla dessa faktorer, jämte det misslyckande som regeringar och dess styrande nationalistiska partier hade i att upprätthålla demokrati, rättvisa och jämlikhet för alla medborgare, föranledde den utbildade assyriska ungdomen att tänka ut bättre vägar för att organisera och bilda politiska rörelser som var kapabla att återge de egna nationella ambitionerna. Sålunda bildades Assyriska Demokratiska Organisationen (ADO) den 15 juli 1957 som den första politiska organisationen i vårt folks moderna historia. En grupp entusiastiska studenter bar på sina axlar bördan av stiftandet, de inledande organisatoriska svårigheterna samt riskerna att sprida sina idéer under diktatoriska regimer som varken hade nåd eller tolerans. Trots detta lyckades man övervinna svårigheter och risker och lyckades med målet att framställa ADO som den politiskt och nationalistiskt förenande organisationen bland vårt folk.

Med stor respekt och kärlek till våra kamrater som var med vid bildandet och vars minne vi vårdar väldigt högt, vill vi här återge deras namn. Om några har fallit ur minnet, ber vi på förhand deras anhöriga om ursäkt och lovar att lägga till dessa senare när vi har information om dem. Bland de pionjära kamrater nämner vi med stolthet följande namn: Dr. Sanharib Hanna Shabo (+2006), Saeid Rizqallah, Saliba Hanna (+1995), David Jundu, George Salmon, Astephan Abdel Nour, David Zozo, George Younan, Younan Talia, Jamil Ibrahim, Shaukat Afram, Hanna Moussa Aho, Shafiq Farhan Malol, Malak Astifo, Joseph Tuma, Hosni Naum, Ibrahim Lahdo, Riad Nasr Allah, Ninos Aho, Moshe Mirza, Aho Yusuf, Gabriel Adda, Zuhair Ajjo (+1973), Issa Malkei och Yacoub Maroke. Några av dessa har under sina studier i Europa spelat en stor roll vad gäller spridning av nationell medvetenhet bland våra samfund och etablering av nya ADO-filialer i till exempel Sverige, Europa och USA.

Här är det också värt att nämna den roll som den assyriska kvinnan har haft i den nationella kampen trots de hårda villkor och svårigheter den utsattheten för under mitten av 1960-talets Syrien. Den här rollen fortsätter att växa dag efter dag. Bland de pionjära kvinnokamrater vill vi minnas personer som Saida Hanna, Mary Karim, Nadia Yacoub, Shalem Sarkis, Mary Ayou, Ramzia Younan, Khatoun Hanna, Aliz Gabriel och många andra.

All dessa personer hade trots sin ringa politiska erfarenhet, unga ålder och de svåra omständigheter som rådde vid den tiden, kämpat med stort engagemang för att stärka ADO:s närvaro bland vårt folk. Några har gått bort, andra utövar fortfarande sin ledarskapsroll inom ADO med effektivitet och entusiasm. En del har valt andra vägar i livet genom att studera utomlands och förbättra sin levnadsstandard medan andra har valt arbete och familj före allt annat. En del med andra ambitioner gick med andra partier och en del andra bidrog till etablering av partier och nationella institutioner där de blev aktiva medlemmar.

Det är det helt klart att ADO:s organisationsliv har varit karaktäriserat av maximal flexibilitet genom att inte söka och försöka avskeda eller utesluta en medlem som har tagit ställning även i en händelse av meningsskiljaktighet. Tvärt om var organisationen unik i öst vad gäller utövning av demokrati i dess arbete. Genom att hålla sig borta från färdiga ideologier och följa en demokratisk kurs, kunde organisationen omfatta olika åsikter och idéer inom dess ramar. ADO var heller inte plågat av ständiga sekreteraren eller den historiska och ständiga ledaren som är fallet i många partier i öst. Tvärtom, rotation av ledarskapet var och är det mest framträdande kännetecknet i ADO både på ledarskaps- och basnivå. När en kamrat visade effektivitet, meriter och närvaro fann han dörrarna öppna för att anta positioner med större ansvar, medveten om att det innebar uppoffring och osjälviskhet. Det är tillräckligt att nämna att de tre senaste ADO konferenserna har vittnat om stora förändringar i strukturen vad gäller ledarskapet (centralkommittén, politiska byrån och andra förgreningar) och även rotationen av tre kamrater på högsta nivån: kamrat Aziz Ahe, kamrat Karim Issa och kamrat Bachir Isaac Saadi.

Bildandet av ADO i juli 1957 kom som en motreaktion till den allt mer intoleranta syriska regimens assimilerings agendor och det allt tuffare politiska klimatet. En politisk organisation som försvarade assyriernas rättigheter i sina hemländer sågs som allt mer nödvändig för att neutralisera det rådande odemokratiska och ickehumanistiska tillstånd som rådde till följd av regimens åt strävanden. Vidare har även tron på nationell enighet av vårt folk stark utgjort den grundläggande stimulansen för att etablera ADO. Eftersom sådant ansvar bara kan ske genom ett aktiv politiskt, engagerat och metodiskt arbete fanns det ett stort behov av att organisera vårt folks ställningar och kombinera dess potential för att på ett trovärdigt och noggrant sätt återge dess ambitioner och förväntningar.

Trots de svåra omständigheter som gällde under åren vid bildandet lyckades ADO, rustat med medvetenhet och kunskap, med att svara till sina nationella plikter. Detta har varit möjligt med hjälp av fredligt och öppet närmande till alla delar av vårt folk och genom att förstärka det nationella medvetenhet få flera delar av dem att bidra till hjulet av nationellt arbete. Detta har varit möjligt att sprida i stor skala både i hemlandet och utomlands vilket har spelat en central och ledande roll och har varit fokus av uppskattning och respekt av alla politiska krafter som verkar i den nationella arenan. Det hela berodde på införandet av en ändamålsenlig policy och framgång i utformning av nationella känslor med sakliga krav. Dessutom inte att negligera den politiska potentialen som var tillgänglig och som var fjärran ifrån illusioner eller överdriven känsla, i linje med enighet av landet och samtidigt förenligt med förväntningar och ambitioner hos våra partners i hemlandet. Dessa krav kan sammanfattas enligt följande:

1. Konstitutionellt erkännande av nationell existens av assyrier som ursprungsbefolkning och den assyriska kulturen och språket som bör återinföras och skyddas.
2. Garantera assyriernas legitima nationella rättigheter (politiska, kulturella och administrativa) i Mellanöstern och inom de länder där vårt folk bor.

För att uppnå dessa krav, har ADO arbetat på två nivåer: den nationella och den patriotiska nivån.

ADO och dess nationella roll
På den nationella nivån har ADO arbetat med spridning av nationell medvetenhet bland vårt folk och försökt att få bort rädslan för politiskt arbete. ADO har arbetat med att försöka bryta ner sekteristiska barriärer och motarbetat bakåtriktade strukturer av stamlojalitet för att uppnå nationell enighet bland vårt folk oavsett samfund eller benämning. Trots införandet av namnet ”assyrier” som vårt folks förenande nationella benämning ur kulturell, historiskt och politiskt synvinkel, vilket härrör från det faktum att det internationella samfundet alltid har behandlat vår fråga sedan dess framträdande genom detta namn, har ADO inte avvisat andra benämningar som används av vårt folk utan har behandlat dem med flexibilitet och öppenhet. Utifrån detta betraktas namnet ”syriac”, vilket baserat på historiska dokument och vetenskaplig data utgör en lingvistisk härledning, som synonymt med namnet ”assyrier”. ADO har behandlat andra benämningar med samma stolthet och värdighet som namnet ”assyrier” och placerat varje benämning i dess historiska och kulturella sammanhang. ADO betraktar alla vårt folks benämningar som omtvistade delar av det assyriska arvet.

Förutom detta lade ADO redan inledningsvis stor tyngdpunkt på att fördjupa det politiska konceptet såväl som att utvidga och berika det med det kulturella arvet från civilisationen i Mesopotamien (Beth Nahrin). Detta omfattade alla skrifter från sumerer, akkadéer, babylonier, och syriska under kristendomen i syfte att ge dem ett djup och utbredning som sammanfaller med verkligheten av vårt folk. Vidare har ADO aktivt deltagit i förberedelsen av Assyrian-Chaldo-Syriac konferensen som hölls i Bagdad 2003 i samarbete med Assyrian Democratic Movement (ADM-ZOWAA) och Chaldo-Syriac-Assyrian National Council. ADO visade öppenhet och beredvillighet att acceptera den benämning (enkel eller sammansatt) som godkändes av vårt folk i Irak med dess politiska krafter såväl som religiösa, sociala och kulturella institutioner, en benämning som skulle leda till enighet av vårt folk och stoppa alla som försöker utnyttja frågan om benämning för att splittra vår nationella enighet.

Assyriska Demokratiska Organisationen tror på ett centralt läge i hemlandet för att återuppliva vårt folks nationella fråga och villkorslöst arbetar för att hemlandet måste vara en plats som omsluter existensen av vårt folk både nationellt och religiöst (kristendom). Av denna anledning har ADO tagit en ståndpunkt mot utvandring och omflyttning av vårt folk från dess djuprotade hemland. Utvandringen ses i likhet med en dödlig sjukdom och om den fortsätter i samma takt, kan den försvaga den nationella närvaron av vårt folk och slå sönder dess sociala och kulturella enighet samt hota att tömma Mellanöstern på en av de äldsta och mest aktiva, toleranta och moderata komponenter. ADO ser utvandringen som ett resultat av tragiska omständigheter som vårt folk har genomgått. Även om ADO hela tiden försökt dra uppmärksamhet till de ödesdigra konsekvenserna av detta fenomen, har man inte lyckats stoppa utvandringen. Det är dock en fråga som inte bör ses lätt på utan skulle även i regeringsställning utgöra ett stort problem. Vad som har gjort det hela ytterligare komplicerat är den likgiltiga och ansvarslösa attityden hos regeringarna i hemländerna som startade med förtryck, diskriminering och orättvisor vilket slutade med politisk och ekonomisk instabilitet som hela regionen vittnar om.

Ställd inför denna nya verklighet har ADO inte stått overksam utan försökt påverka situationen med yttersta rationalitet och realism och försökt att utnyttja det på ett positivt sätt eftersom diasporan för vårt folk har blivit en verklighet som inte kan förnekas. För att minska riskerna med denna process, behöver aktiviteterna i våra föreningar i diasporan organiseras och nationell medvetenhet bland vårt folk spridas för att skydda mot assimilering och upplösning i västerländska samhällen. Här av har våra filialer i USA och Europa såväl som våra föreningar och kulturella institutioner spelat en viktig roll för att hålla den nationella frågan vid liv i hjärtat hos många av vårt folk i diasporan. Generationer av ungdomar som tror på den nationella frågan har klivit fram ur dessa centra. De har blivit trofasta supportrar och bidragit till identifiering av assyriska frågan och belyst den som humanitär och politisk genom att bygga relationer med parlament, politiska partier och människorättsorganisationer i väst.

ADO har vidare uppmärksammat de smädelser, orättvisor och andra aktioner som har varit riktade mot vårt folk i hemlandet. Vi har också kunnat göra vår röst hörd i många internationella forum och fokuserat på folkmordet (Seyfo) som genomfördes av turkiska regeringen mot vårt folk i början av 1900-talet. ADO har vidare arbetat med att bygga broar mellan diasporan och hemlandet genom besöksutbyten och delegationer samt främjandet av etablering av investeringsprojekt i hemlandet.

Trots att ADO uppstod i Syren, har detta inte förhindrat organisationen att visa solidaritet med vårt folk i Irak och Turabdin (Turkiet). Detta är baserat på en fast övertygelse om att ADO som en nationell organisation tillhör vårt folk med alla dess religiösa samfund och benämningar och att det som gagnar folket är det primära. ADO har först och främst agerat enligt dess plikt och nationella ansvar utan kortsiktiga och ensidiga intressen. Det är därför ADO bevakar vårt folks frågor även i dessa två länder. I detta sammanhang har ADO använt alla sina relationer och erfarenheter för att stödja vårt folks krav och dess politiska krafter i dessa två länder och försett dem med all möjlig stöd av ekonomisk, moralisk och politisk form. Detta stöd har ofta överskridit det som vårt folk i Syrien har fått.

Utöver detta har ADO alltid varit beredd på att delta i gemensamma nationella aktioner. I själva verket har ADO varit en föregångare i detta sammanhang. Baserat på resolutioner från dess sjätte konferens i mitten av 1980-talet lanserade ADO ett initiativ för att bilda en Gemensam Nationell Front och informerade alla partier, men initiativet lyckades inte på grund av att många partier och organisationer var långt ifrån politiskt mogna då. Hur som helst ledde detta inte till att ADO övergav sina försök att uppnå åtminstone en minimal nivå av koordinering och gemensamt nationellt arbete. Förutom detta har ADO deltagit i bildandet av Assyrian Universal Allliance (AUA) 1969 i Pau (Frankrike) där syftet var att skapa en nationell paraplyorganisation för politiska partier för att förena insatser och visa en röst i internationella sammanhang. Tyvärr lyckades inte detta försök heller. Mest med anledning av att AUA så småningom omvandlades till ett parti liksom alla andra. I början av 1990-talet undertecknade ADO ett dokument om gemensam aktion med ADM (ZOWAA). Sedan dess har ADO bidragit till bildandet av Assyriska Koalitionen bestående av fyra partier: ADO, ADM (ZOWAA), AUA och BNDP (Beth Nahrin Democtratic Party).

Dessa allianser välkomnades av folket och uppnådde vissa framgångar på den politiska och massmediala nivån men fortsatte inte på grund av tidig upplösning. Men den gemensamma handlingspakten med ADM (ZOWAA) kvarstår som ett viktigt dokument som åligger båda partierna att finna vägar att förbättra det för att bli en politisk ram som omfattar andra nationella partier och krafter.

Idag är ADO öppen för alla institutioner och krafter bland vårt folk och upprätthåller goda relationer med dem samt har vidare startat konstruktiv dialog med andra för att söka nya möjligheter till enighet i den nationella arenan i detta kritiska ögonblick såväl som att minska skillnaderna och utveckla gemensam förståelse och grund för att gynna det nationella arbetet framåt.

ADO:s relation till de krafter och institutioner som verkar bland vårt folk karaktäriseras av ömsesidig respekt och förtroende. Detta är framsprunget ur en realistisk åsyn långt ifrån alla former av extremism, sekterism eller stamlojalitet utan snarare på dygder och självuppoffrande av dess medlemmar och anhängare, dess patriotiska kamp och popularitet bland folket.

ADO förstod snabbt betydelsen av att använda kulturen, språket och konsten för att framhäva nationella känslor och formulera nationell medvetenhet för att på så sätt öka sammanhållningen mellan folket och organisationer av alla samfund och benämningar. Därför fick detta stor uppmärksamhet och insatser utöver kapaciteten för att utveckla arbetet och göra det permanent och kontinuerligt. Detta har redan lyckats genom skapandet av en nationellt medveten generation som håller fast vid dessa värden både i privatlivet och i det offentliga livet som ett uttryck av nationell identitet och samtidigt avvisar alla försök till assimilation. Trots konstanta och systematiska försök att arabisera vårt folk med hjälp av utpressning och skrämsel var ADO skickliga med att sprida det assyriska språket som en symbol för vår identitet bland många skikt av vårt folk. Utöver detta har böcker och annat material publicerats vilka bidragit till skapande av ett modernt språk fri från främmande ord och har inspirerat författare och poeter, vilka har arbetat inom ADO:s positioner eller som påverkats av dess ideologi. Många av dem blev  också välkända och uppskattade figurer i fältet av litteratur- och språkstudier. ADO har också uppmuntrat användning av namn från det nationella arvet, både det historiska och kulturella, så att assyrier med stolthet började ge nationella namn till sina söner och döttrar. Utöver spridning av nationella sånger och hymner har ADO även spelat en ledande roll vid utgivning av populära sånger i väst- (turoyo) och östdialekterna (swadaya) genom att sponsra sångare och ge ut deras produktioner.

ADO har vidare arbetat med att återuppliva assyrisk folklore genom att stödja dansgrupper såväl som nationella högtider som t ex Assyriska nyåret (Ha Nison, första april). ADO var också först med att anordna ett offentligt firande av detta tillfälle i hemlandet under mycket svåra förhållanden i mitten av 1980-talet och fortfarande hålls denna tradition fram till idag. ADO har också högtidlighållit minnet av Martyrernas dag och minnet av framstående män av vår nation och gett ut broschyrer om dem, och lagt ner en hel del arbete och pengar på översättning, tryckning och distribution av böcker som behandlar vårt folks frågor och historia samt också hjälpt hundratals studenter att komplettera sina universitetsstudier. ADO har också bidragit till utgivning av bulletiner och tidskrifter, privata och allmänna, i hemlandet och utomlands. Det mesta av detta har skett i samarbete med de Assyriska förbunden i Sverige och Europa. I själva verket har dessa förbund spelat och fortsätter att spela en aktiv roll i bevarandet och berikandet av det nationella arvet bland vårt folk. De som har arbetat i dessa institutioner var troget engagerade män och kvinnor där en del har föredragit att arbeta genom ADO, en del andra genom oberoende kanaler och andra har deltagit i etablering av politiska partier och andra nationella institutioner.

Vi kan med rätta säga att ADO, med de föreningar som organisationen skapade som till exempel de assyriska förbunden, verkligen är en nationell institution där många klubbar och organisationer har växt fram ifrån.

ADO och dess patriotiska roll
ADO:s födelse i hemlandet var en bekräftelse av dess patriotism och djupt rotade nationalism och troheten till vårt folks realitet. ADO visste i början att det inte fanns någon lösning på frågan vad gäller nationell pluralism i hemlandet utanför den allmänna patriotiska ramen och inte heller någon rättvis, demokratisk, global och mångsidig lösning som är acceptabel för alla delarna i samhället (stora som små). Härifrån, restes parollen om nationell och patriotisk kamp. På denna grund har ADO byggt sina positioner och sin vision om patriotiska frågor som är av betydelse för invånare i länderna i Mellanöstern i allmänhet och assyrier i synnerhet och som är fjärran ifrån verbala överdrifter och som spelar på känslor.

Hur som helst spreds ADO:s idéer och visioner på patriotisk nivå liksom alla andra icke-godkända politiska partier i Syrien. På grund av de totalitära regimerna som härskade i regionen och i Syrien i åtskilliga decennier och förekomsten av ideologiska tendenser (nationella, religiösa, marxistiska) framför folkliga rörelser gjorde att dessa regimer blandade sig i frågor utanför regionen. Ofta antog de även ståndpunkter som inte beaktade lösning av människorättsfrågor sådana som demokrati, uppbyggnaden av nationell identitet, lösning av frågan om nationell pluralism och uppbyggande av rättssystem och institutioner. Dessa frågor fick en sekundär betydelse för många av dessa partier. I stället upptog frågor om kolonialism och sionism samt den arabisk-israeliska konflikten en central position i regeringarnas och partiernas tal, tanke och program. Detta fortsätter än idag som en förevändning för att avstå från demokratiska reformer och för att konfronteras med smygande faror utifrån.

I dessa miljöer är det naturligt att demokratiska och liberala partier, speciellt små nationers, var alla kvävda och deras medlemmar trakasserades. Denna hemskt svåra atmosfär ledde till att ADO, trots dess fredliga och demokratiska tillvägagångssätt, gick under jorden för att bevara sin organisatoriska struktur och förhindra förtryck av sina medlemmar. Under många år satsade ADO all sin kraft på kulturellt och socialt arbete såväl som förkunnande av nationell medvetenhet bland sitt eget folk. Hemlighållandet av arbetet hindrade dock ADO att nå en tillfredsställande spridning av sin ideologi bland en bredare publik. Vid andra tillfällen ledde detta till att ADO uppfattades fel av många bland vårt folk. Detta gällde även en del grupper som vilseleddes av propaganda och vilseledande uttalanden som spreds av hemliga säkerhetsorgan tillhörande regimen och personer som samarbetade med dem. Allt detta avskräckte ADO:s öppenhet och dess deltagande i politiskt arbete.

De hemliga murarna kollapsade så småningom och föll samman efter arresteringarna som ägde rum 1986-87 och påverkade ett stort antal av ADO:s medlemmar och ledare. Situationen blev gradvis bättre i samband med valen 1990 där ADO:s kandidat från Hassake-provinsen valdes in i det syriska parlamentet. Vid ADO:s tionde kongress 2003 antogs formellt en allmän nationell och politisk aktion. Under den perioden, speciellt under 1990-talet, förberedde ADO och anordnade många aktiviteter och firandet av högtider som till exempel den årliga minneshögtiden av ADO:s grundande och andra nationella högtider jämte deltagande i aktiviteter som andra partier anordnade. På det här sättet tog man fördel av den ”överseende” policyn som regimen tillämpade gentemot minoritetspartier.

Den perioden bevittnade öppenhet gentemot kommunistiska, kurdiska och andra partier och trots de påtvingade restriktionerna mot icke godkända politiska partier inledde ADO politiskt arbete och deltog i många nationella högtider, parlaments- och kommunalval. Detta visades tydligt vid valet 1990 och senare.

Trots detta utövade regimen en hel del påtryckningar gentemot ADO genom att dess medlemmar arresterades vid flera tillfällen. Under åren 1986-87 arresterades 20 kamrater, och år 1988 kvarhölls en av våra ledare i häktet där han utsattes för svår tortyr som nästan kostade honom livet. År 1993 arresterades fyra högt uppsatta personer inom ADO och år 1997 arresterades tre ledare och ställdes inför högsta domstolen för deras försvar av vårt folk i Khabour-området som var på gränsen till ekonomisk katastrof på grund av uttorkningen av Khabour-floden. År 1998 arresterades en annan kamrat på grundlösa anklagelser.

Påtryckningar, förhör, trakasserier och till och med reseförbud har använts i stor omfattning för att decimera och försvaga partiet. ADO fortsatte trots detta att genomföra sina patriotiska och nationella plikter med ökat tempo.

Under perioden med relativ öppenhet som Syrien genomgått efter år 2000 bidrog ADO till den politiska aktiviteten i landet och var en integrerad del i det. ADO knöt nära band med oppositionella krafter bland olika nationella anslutningar och politiska spektra, såväl som med civila samhällsgrupper och människorättsorganisationer. Dess insatser år 2006 kulminerade vid anslutningen till Damaskus-deklarationen för fredlig och demokratisk förändring. Detta representerar en bredare politisk koalition och inkluderar många krafter och patriotiska personligheter från olika nationella inriktningar, vänster och liberala, de som tror på en successiv fredlig demokratisk förändring i Syrien.

ADO anser att orsaken för kriser som har plågat och fortfarande plågar Syrien helt kan beskyllas den styrande regimen och den totalitära ideologin som har härskat i landet under fyra decennier. Under denna period var det politiska livet och den personliga friheten undertryckt och likaså politisk aktivitet. Vidare var principerna för medborgarskap, som är ryggraden i vilket modernt politiskt system som helst, förstört. Detta slösade bort landets energi och resurser för syften som var fientliga mot hemlandets intressen och dess medborgare. Alla dessa gav upphov till åtskilliga sjukdomar och socioekonomiska fenomen, som till exempel korruption och arbetslöshet vilka hindrade utvecklingen på olika nivåer. Som en följd av detta eftersträvade ADO i sina program etablering av ett demokratiskt sekulärt system, personlig frihet, utökat politiskt deltagande och avskaffandet av alla former av monopol, så väl som upprätthållande av suveräna patriotiska intressen över allt annat.

ADO anser att Syrien är det riktiga hemlandet för dess söner, och att syrisk identitet med dess mångfald (kulturellt, religiöst och etniskt) utgör ett förenande begrepp för alla syrier. ADO har kopplat samman frågan om demokrati med respekten för mänskliga rättigheter och lösningen på frågan om nationell pluralism i patriotisk ram och betraktat detta som standard för trovärdigheten av ett demokratiskt system. ADO har också åberopat reformer i olika politiska, ekonomiska, administrativa och utbildningsområden. Vidare anser ADO att reformprocessen är en konstant samhällelig nödvändighet som tillmötesgår landets intressen och dess medborgare och borde inte bli sammankopplad med externa påtryckningar och intressen eller regionala konflikter.

ADO har också fokuserat på prioritering av politiska reformer som en förutsättning för reformprocessen för att undvika kaos och eventuella chock i samhället som kan leda till instabilitet. Utöver detta har ADO förespråkat införande av reformer som härrör inifrån med deltagande av alla krafter inom landet. Det viktigaste steget i reformen är att etablera en ny konstitution för landet som är baserad på principerna för sekularism och demokrati vilka är odelbara delar. En konstitution som är baserad på dels separation av religion från politik (och inte från samhället), och dels på rätt förståelse av medborgarnas rättigheter, samt även principen av genuint partnerskap i hemlandet. En konstitution som skulle göra slut på monopol och som skulle skapa möjlighet för en fredlig och demokratisk maktomväxling och som vidare erkänner situationen med nationell, religiös, kulturell och språklig mångfald inom ramen för en förenande identitet.

För att säkerställa framgången för en sådan process måste det föregås av följande steg och procedurer:

1. Avskaffande av undantagstillstånd och krigslagar.
2. Avskaffande av undantags- lagar och domstolar.
3. Frisläppande av alla politiska fångar och vapenvägrare från syriska fängelser och slutlig stängning av arkiven för politiska arresteringar.
4. Kungörelse av en modern och demokratisk för partier som tar hänsyn till den politiska, nationella och kulturella mångfalden i Syrien.
5. Utfärdande av en lag för demokratiska val som skulle åstadkomma det bredaste deltagandet, och säkerställa lämplig representation av samhällets alla delar.
6. Återställa medborgarskap till alla personer som berövats detta.
7. Anta lagar som skyddar samhället från alla typer av religiös, nationell och politisk intolerans och diskriminering.
8. Uppnå full jämställdhet mellan män och kvinnor vad gäller alla rättigheter och skyldigheter, och avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor.
9. Oberoende domarkår, etablera av principen …
10. Ta avgörande aktioner för att hindra ökad korruption och ställa de inblandade inför rätta.
11. Hålla armén borta från inblandning i politiken och neutralisera det att hålla sitt uppdrag endast i försvar och skydd av landet.
12. Konstitutionellt erkännande av existensen av Assyrier som ursprungsbefolkning och att säkerställa dess nationella rättigheter tillsammans med grupper i samhället, araber, kurder, armenier och andra.

ADO har fokuserat på behovet för Syrien att etablera bättre relationer med grannländerna, och med alla länder i världen. Balanserade relationer som skulle tjäna nationella intressen baserade på principen av jämlikhet, samarbete, gemensamma intressen samt ömsesidig förtroende och respekt.

Slutsatser

Det finns ingen tvekan om att ADO:s arbete inte har varit så lätt som en del kanske tror utan har kantats av svårigheter. ADO har varit måltavla från många håll för att förhindra organisationen att genomföra sitt patriotiska och nationella uppdrag. Vägen har kantats av både misstag och framgång. En del berodde på den allmänna politiska situationen som rådde i landet medan andra härrörde från förhållanden både inifrån och vårt folk i allmänhet.

Det långa hemlighållna arbetet i hemlandet och utomlands har gjort att ADO missat många möjligheter att sprida sitt budskap bland vårt folk. Frånvaron av professionellt arbete och beroendet av ideellt sådant har påverkat framgångarna. Vidare har ADO:s arbete försvagats av en ostabil miljö karaktäriserat av bl.a. kamrater som lämnade organisationen, splittring till följd av benämningarna, kraftigt utspridda klansystem etc. Men denna komplexa situation drev på ADO att fördubbla sina insatser för att förbättra situationen och skapa en nationell politisk ram för att kunna fortsätta att utveckla motstånd mot försök av assimilering. Alla dessa faktorer skulle försvaga vilken politisk enhet som helst. Hur som helst har ADO klarat av dessa svårigheter, förblivit starkt och stolt och har idag mer självförtroende på sig själv och med sina ideologiska idéer och tillvägagångssätt, på sina kamrater och folket.

Vid detta 50 års jubileumstillfälle vill ADO betona sin öppenhet för alla krafter och patriotiska partier och vill fortsätta samarbetet med dessa för att stödja det assyriska folkets närvaro i hemlandet. ADO vill också i fortsättningen vara ett förenande organ för alla delar av vårt folk oavsett benämning eller kyrkotillhörighet och dörrarna kommer alltid att vara öppna för vem som helst att arbeta med oss för att axla det patriotiska och nationella ansvaret.

NÅGRA Milstolpar i ADO:s historia
1957 – ADO grundas den 15 juli i Qamishli i nordöstra Syrien.
1964 – ADO håller sin första kongress där ett politiskt program antas.
1968 – Närvarar vid bildandet av Assyrian Universal Alliance (AUA) i Pau (Frankrike).
1977-1978  – Assyriska Riksförbunden i Sverige och Tyskland grundas.
1985 – Assyriska ungdomsförbundet i Sverige grundas.
1986 -1987 – 22 medlemmar ur ADO:s ledning arresteras i Syrien.
1987 – Den assyriska frågan i Turkiet, innefattande Seyfo 1915, presenteras för en internationell tribunal.
1990 – ADO deltar i de allmänna valen till det syriska parlamentet och dess kandidat väljs in.
1990 – Det gemensamma handlingsprogrammet med Assyriska Demokratiska Rörelsen (ZOWAA) undertecknas.
1994 – En nationell koalition bildas, bestående av ADO, ADR (Assyriska Demokratiska Rörelsen), AUA (Assyriska Universella Alliansen) samt BNDP (Beth Nahrin Demokratiska Parti).
1997 – Tre personer i ADO:s ledning i Syrien arresteras till följd av konflikten beträffande Khabour- floden.
2002 – Krav på att ”Seyfo 1915” blir klassad som folkmord presenteras för Internationella Domstolen i Den Haag.
2003 – Tillsammans med ADR och Kaldo-asyriska-syriska rådet anordnar ADO den Nationella Kaldeiska Syriska Assyriska konferensen i Bagdad.
2003 – ADO håller sin tionde allmänna kongress. Beslut om öppen politisk verksamhet tas.
2006 – ADO ansluter sig till Damaskus-deklarationen för demokratisk och fredlig  förändring i Syrien.
2006 – ADO deltar på de liberala partiernas konferens i Kairo samt vid bildandet av Forumet för liberala partier i Mellanöstern och Nordafrika.
2007 – Tillsammans med Institute for Historical Justice and Reconciliation, Södertörns Högskola och ACSA genomför ADO en undersökning av massgrav funnen i byn Kuru i Nusaybin i sydöstra Turkiet.