Uttalande över -Utkast till konstitution för Kurdistanregionen i Irak-

De ständiga förföljelserna, massakrerna och deportationerna har genom historien bidragit till att gruppens antal reducerats kraftigt. Trots det har vårt folk, i likhet med andra grupper i regionen fortsatt kampen för sina rättmätiga nationella rättigheter i sitt historiska hemland. Denna kamp har bedrivits under insikt om att de nationella visionerna inte kan förverkligas annat än genom ett verkligt demokratiskt styre. Utifrån dessa ambitioner har kampen utkämpats sida vid sida med andra nationella krafter i Irak, mot förtryck och diktatur och bidragit med stora uppoffringar.

Diktaturens fall innebar att förhoppningar väcktes om ett nytt Irak med nationella rättigheter för gruppen. I den nya konstitution som antogs fastslogs varken gruppens enhetliga nationella identitet. Inte heller föreskrevs dem ett autonomt område. Detta utmynnade i både besvikelse och frustration, något som tilltog i takt med det ökade religiösa och sekteristiska våld som riktades mot vårt folk. Historien upprepar sig när de åter dödas, förföljs och drivs på flykt samt där kyrkor bombas och försätts i brand.

I och med revideringen av den nya konstitutionen har frågan ånyo väckts om vårt folks krav på ett autonomt område i Ninevehslätten. Något som skulle skapa möjligheten till en trygg tillvaro samt förbättrade möjligheter till nationell, social och politisk.

Kraven på autonomi är inte på något sätt direkt relaterade till dagens prekära situation i Irak. Tvärtom härrör det från tiden från det förra seklet och skapandet av det moderna Irak. Redan vid fredskonferensen i Paris år 1920 framfördes kraven av delegater. Det kom också som en rekommendation från en internationell kommitté under Nationernas förbund som behandlade ”Problemet med Mosulprovinsen” år 1925. Ansatsen i dess krav har varit att trygga tillvaron för gruppen i Irak. Det finns otaliga exempel på uppoffringar från gruppens sida däribland massakern i Simele 1933 och i Suraya 1969. De har lidit av allehanda repressalier, diskriminering och assimilering som under historien utmynnat i massutvandringen.

Likväl har vårt folk inte övergivit kraven på sin legitima nationella rätt att få autonomi i sina historiska hemtrakter i Ninevehslätten.

Kraven ovan framfördes också med eftertryck under den första generella syrisk-kaldeisk-assyriska konferensen som hölls i Bagdad i oktober år 2003 och där ställningstagande om autonomi på Ninevehslätten som utgör hjärtat av det historiska Assyrien tydliggjordes.

Kravet på autonomi har nu fått ökad aktualitet och tillförts ytterligare dimensioner i och med diskussionerna kring utkastet till ”konstitution för Kurdistanregionen i Irak”. Detta beroende på att Ninevehslätten – med provinserna Baghdeda och Tilkef samt området Baashiqa– har inkluderats i regionens administrativa gränser. Alla våra partier, organisationer och personligheter uppmanas kräva att föreskrift om autonomi införs i nämnda konstitution samt i Iraks federala konstitution.

De spontana reaktionerna till utkastet har varit försiktigt positiva i synnerhet beroende på att hänsyn tagits till betydelsen av sekulariseringen, framhävandet av de mänskliga rättigheter, kvinnorättigheter och utbildning. Men likväl är tragiskt att kommittén som formulerat utkastet upprepar samma misstag som Iraks federala konstitution avseende vårt folks nationella identitet och förtigande av dess historiska roll i området, dess uppoffringar, lidanden, massakrer och förtryck. Kommittén har koncentrerat sig på orättvisor som har drabbat kurderna utan att nämna andra grupper. Något som vi anser vara en grov förvrängning av sanningen. Dessutom råder stor tvetydighet i de paragrafer som berör möjligheten att för andra etniska folkgrupper upprätta administrativa enheter.

För att konstitutionen ska framstå som rättvis och korrekt anser vi att följande punkter måste beaktas:

1. Inledningen till konstitutionen måste innehålla också uppgifter om allt lidande som forna despotiska regim åsamkat vårt folk; förtryck, diskriminering, arabisering, förstörelse av byar, beslagtagande av land, och i synnerhet massakrerna i Simele 1933 och Suraya 1969, tillsammans med orättvisor som har drabbat kurderna och andra folkgrupper i landet. På så vis skapas en rättvisande bild som förbereder för en framtid med ömsesidig respekt, förtroende och trygghet.
2. Det måste nämnas om vikten av att vårt folks beslagtagna marker och byar återlämnas till sina forna ägare, förstörda byar återuppbyggs, de som flydde och drevs på flykt, samt deras barn och barnbarn, får rätt att återvända till sina hem, får tillbaka sitt irakiska      medborgarskap och åtnjuter sina medborgerliga rättigheter, ty deras utvandring hade skett på grund av förtryck och förföljelser.
3. Vårt folk måste nämnas vid sitt enhetliga namn, syrisk-kaldeisk-assyriska folket, allestädes i konstitutionen där det refereras till vårt folk. Den benämningen har alla våra krafter och institutioner enats om, och den reflekterar folkets verkliga nationella identitet. Samma revidering måste också ske i Iraks federala konstitution för att återge en rättvisande bild av vårt folks enhetliga identitet.
4. Konstitutionen måste innehålla ett klart och otvetydigt avsnitt som föreskriver upprättande av ett autonomt område för vårt folk i Ninevehslätten. Området måste ges möjlighet att bilda ett andra län i regionen och omfatta alla vårt folks byar och städer i Arbil och Nuhadra, inom ramen för ett administrativt område på regionsnivå för att skapa möjligheter för alla folkslag i regionen till en trygg tillvaro.
5. Konstitutionens inledning måste klart och tydligt referera till vårt folks djuprotade existens och civiliserade roll i Iraks historia, samt att det är ett ursprungligt folk i regionen och i hela Irak.
6. Det är viktigt att vårt folks nationella och religiösa högtider, såsom 1:a april –det assyriska nyåret– jul och påsk, tillkännages som officiella helgdagar i regionen. Likaså alla andra folks högtider som bor i regionen.
7. Vi anser att det är viktigt att det bildas ett råd för alla nationaliteterna i regionen, med en jämlik fördelning bland folkgrupperna, som ett komplement till parlamentet. Rådet får till uppgift att tillvarata minoriteternas intressen och garantera dem rättigheter, genom att varje folks representanter har rätt att tillbakavisa alla beslut som kränker deras rättigheter som konstitutionen har lagstadgat. Ett sådant råd kommer att kunna framställa en framgångsrik modell för lösning av problemen med etnisk och kulturell mångfald i alla regionens länder. En modell där ingen majoritet får herravälde över minoriteterna, då alla nationaliteterna har lidit av repressalier och förtryck.
8. Flaggan och nationalsången för regionen måste uttrycka verkligheten, historien, kulturen och symbolerna för alla nationella komponenter i regionen.
9. Paragraf 74 måste revideras och föreskriva: Respekt och hedrande av ledare, martyrer och symboler för alla nationella rörelser för alla folkgrupper i regionen, och inte bara de kurdiska, som utkastet visar.
10. Vi anser att konstitutionen måste föreskriva att folkgrupperna i regionen får rätt att själva välja sina representanter till parlamentet, i särskilda valdistrikt för varje folkgrupp i proportion till deras antal. Folkgrupperna måste vidare vara rättvist representerade  i alla myndigheter samt säkerhets- och diplomatiska organisationer.
11. Paragraf 14 måste revideras och föreskriva att: regionens regering måste garantera medel genom allmänna budgeten för att bevara, återuppliva och undervisa i regionens alla nationella språk, assyriska, armeniska och turkmeniska, inte bara kurdiska som utkastet      lyder.

Assyriska Demokratiska Organisationen (ADO) som utgår ifrån en realistisk politisk syn på verkligheten och förespråkar positivt agerande gentemot alla möjligheter som bereds, anser att kravet på autonomi för vårt folk i Ninevehslätten är ett realistiskt och positivt val. Även om det kravet står lägre än vårt folks yttersta ambitioner, bör det få hela folkets stöd i området, genom en folkomröstning. Dessutom bör det ges tillräckliga lagliga och konstitutionella garantier som säkrar våra nationella rättigheter.

I det vi välsignar och stödjer de val som vårt folk i Irak har gjort, uppmanar vi alla våra krafter och institutioner i hemlandet och i diasporan att ta sitt ansvar i detta mycket kritiska stadium, då hela vårt folks nationella existens i Irak genomgår en mycket svår och bitter prövning. Bemöt vårt folks val och agerande i Irak med öppet hjärta och stort förnuft. Framförallt bör kravet på autonomi och försäkran om nationella rättigheter i konstitutionen ses som ett steg mot uppfyllelse av legitima nationella rättigheter överallt där vårt folk bor i sina historiska hemtrakter i regionens alla länder.

Leve vår rättvisa kamp!

Assyriska Demokratiska Organisationen